KRÖNIKA
Erik, initiativtagaren till Mera Svamp!, försöker
sätta fingret på vad det är som gör det så svårt att leva hållbart, eller som
han själv skulle säga ”äta mera svamp”, och kanske har han en lösning.
Vår bästa tid är imorgon. På vår resa genom livet är det
många saker som är osäkra, framtiden är frustrerande oviss, men vid sidan av
beskattning och död finns det en järnsäker sak till: nyårslöften kommer skapas,
och brytas. Det kanske kan ses som ett nederlag, som att man har svikit sig
själv, men i grunden är det något fint som ligger bakom allt: vi människor
strävar i all vår osäkerhet ändå efter självförbättring.
Visst, det svider ordentligt att gymkortet som kostat lika mycket som en månadshyra ligger i dvala i plånboken mellan en kondom som gick ut 2018 och kvitton från Rusta och Hemtex, men visst är strävan efter en starkare kropp ändå fin? Gymkortet är inte en symbol för ett nyårslöfte som gått i kras, det är tvärtom en symbol för en människa med ambitioner. Ambitioner om självförbättring.
För vad hade alternativet varit? Att faktiskt gå till gymmet, snurra på sig gympaskorna, värma upp på löpbandet och lyfta vikter, varav många är ganska tunga? Nej, gud nej, lite verklighetsperspektiv måste vi ändå ha. Just nu är det mycket annat viktigt som sker i livet: Vänner har försvunnit från Netflix och det måste ju bearbetas, diskmaskinen måste tömmas och... ja, diskmaskinen måste fyllas. Det kanske låter som ursäkter, men en kropp som är strandredo och stark kan faktiskt vänta, det kan inte disken.
Nu förstår jag vad ni tänker: vad har berättelsen om att aldrig riktigt ta sig till gymmet att göra med hållbarhet? Jo, kära läsare, det ska jag för er nu berätta. Den berättelse ni hitintills fått utså är en så kallad allegori om hur det är svårt att leva hållbart för att det är lite jobbigt och obekvämt och hur man gärna skjuter upp sitt engagemang för hållbarheten till framtiden, trots att man så gärna vill leva hållbart för att det är rätt sak att göra.
Att tvinga sig själv till gymmet är jobbigt och obekvämt, men det är ju rätt sak att göra, för varför annars har man lovat sig själv att göra det? Likt förbannat gör man det ändå aldrig; det finns alltid en ursäkt. Att gå till gymmet kan vänta, för det är lite jobbigt och obekvämt och likaså kan lösningarna på vår tillvaros stora problem, klimatkatastrofer och masstorka, också vänta, för de är lite jobbiga och obekväma. Källsortering tar extra tid och är jobbigt och obekvämt och bussen till jobbet går strax, bättre att slänga smörpaketet bland hushållssoporna för att spara tid och när man är hungrig är det inte värt att krångla till det, prissubventionerad högrevshamburgare smakar bekant och att köpa något mer miljövänligt som till exempel svamp känns för komplicerat, och jobbigt, och obekvämt. Finns det ens några goda svamprätter? Och så vidare, och så vidare. Ja, exemplen av oförverkligade hållbarhetshandlingar, oförverkligade därför att de är lite jobbiga och obekväma, går att stapla i all oändlighet.
Men måste det vara så här? Måste vi hela tiden bryta våra löften om att börja källsortera och äta mindre kött? Kan vi inte bara sluta lova massa fina saker, och i stället faktiskt göra dem? Det kan kännas som en övermäktig uppgift, särskilt med tanke på hur våra makthavare hanterar hållbarhetsfrågan.
2015 tecknade 195 länder Parisavtalet, ett avtal vars ambition är att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader och på så sätt rädda vår planet. Denna ambition om global självförbättring är god, det skulle innebära mer källsortering och mindre köttätande, men som vi redan konstaterat är nyårslöften till för att brytas. Redan efter bara två år hälsade Kanadas premiärminister Justin Trudeau att hans land, som bara utgör 1% av jordens totala befolkning, skulle utvinna tillräckligt mycket olja för att bränna en tredjedel av världens, 7,8 miljarder människors, totala koldioxidbudget. Målet om att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader knusades av någon som gett ett löfte om att göra motsatsen, som dessutom hyllats som en miljökämpe. För vår bästa tid är imorgon. Idag kan vi bara avlägga löften, om att gå till gymmet och om att inte nå uppvärmningsnivåer över 1,5, och idag kan vi bara bryta dem. Det är imorgon, någon annan dag, som vi ska göra rätt.
Vad är då min lösning på denna tillvaro fylld av brutna löften? Det är enkelt: gör rätt idag. Du kan inte ändra busstidtabellerna eller bota Justin Trudeaus kroniska folkpartism, men du kan hitta ett bra recept på en svamprätt, för alla saker som är jobbiga och obekväma är inte stöpta i samma form. På många sätt är det kört, men du kommer väl ihåg att vi människor strävar efter självförbättring? Även om Kanada förstört allt kommer du att ha ryggen fri bland kantareller och portabellosvampar. Tro mig.
För visst känns det bra att vara en bättre människa än Kanadas premiärminister, och allt du behövde göra var att äta lite mer svamp?
Brinner du också för hållbarhetsfrågor och vill veta mer om svensk svamp? Läs mer här